Veckan som gick var inte kul alls. Jobbet var trist. Hade ingen lust att ens vara dar. I torsdags fick Sequoia tandstallning och det gick bra. Nu ar det sondagkvall har och jag kanner mig deppig. Tur att vi har helgdag imorgon. Det ar Martin Luther King Jr. Day imorgon och ingen skola eller jobb. Skont. Jag har legat i sangen hela dagen och kannt mig ledsen. Vet egentligen inte riktigt varfor. Ibland kanns det bara jobbigt och allt kanns onodigt. Allt och alla ska do iallafall. Varlden ar full med krig och skit och lidande. Tararna bara kommer liksom och jag orkar inget och vill inget. Katinka som alltid ar sa underbar krop ner i sangen och holl om mig lange och trostade mig och sade: Mamma du har alltid mig!! Hon ar sa fin. Jag sa att jag inte ville besvara henne med mina problem utan jag maste vara stark och vara en duktig mamma for henne. Hon sade att nu nar hon ar storre sa kan vi vara starka for varandra! Man blir varm i hjartat av henne. Sedan kom Sequoia med en hel hog med gamla disney filmer och krop ner ocksa och undrade om jag ville ha the. Och sen kom Bailey med sin lille tv som man fortfarande kan se videofilmer pa. Han kom med popcorn och choklad. Sedan har vi legat i min sang och kramats allihop och tittat pa Lion King och Fox and the Hound hela eftermiddagen. Chris har varit hos en kompis och tittat pa fotboll hela dagen. Hans barn har spelat videospel mest hela dagen. Nu ar val alla hungriga och jag har ingen lust alls att laga mat...
Ibland hjalper det att lasa fin poesi som jag samlat under aren nar jag kanner mig nere. Jag ska ta fram min poesibok.
Jag saknar er alla,
Helen