Jaha, nu har de akt och det kanns lite tomt. Sequoia flyttade tillbaka i sitt rum och inom en timme var dar lika stokigt som om hon bott dar hela tiden. Det har verkligen varit en mysig manad. Det enda trista var val vadret. Under en manads tid regnade det varje dag utom en!! I lordags, sista dagen, hade vi tankt kora till toppen av Mt. Hood och fika i restaurangen och titta pa den underbara utsikten men det sporegnade sa hart ett tag att vi vande bilen och borjade kora hemat igen. Sedan helt plotsligt slutade det och vi sag bla himmel, sa vi vande bilen igen och korde mot berget, ca en timme harifran. Men molnen och dimman holl i sig, sa utsikten infann sig aldrig. Halvvags upp vande vi for att det var fasligt mycket sno och vagen borjade bli for slaskig/snoig och vi har inga dubbdack och hade inte lust att satta pa snokedjorna.
Istallet styrde vi kosan runt baksidan pa berget och till en liten stad pa norra sidan, Hood River. Dar stannade vi for att dricka ol pa en pub. Helt plotsligt deklarerade Chris att nu var det hans och Enars tur att olprova (eftersom mamma och jag vinprovade ratt rejalt for ett par veckor sedan)och vi stannade sedan pa tre olbryggerier i den lilla stan och sedan ett till pa Washingtonsidan av Columbia River pa vag. Enar och Chris blev forflyttade till baksatet dar de satt och drog snuskiga historier! Igar, hemresedagen, nar vi vaknade stralade solen fran en bla himmel!!! Sicken otur. Det hade varit en perfekt dag for en utflykt till berget. Istallet blev det utflykt till flygplatsen... Hoppas allt gatt bra pa vagen hem!!! Vi saknar er redan. Det ar tomt....
Imorse vackte vi Tinki med frukost pa sangen for hon fyller 15 idag!!! Det ar inte klokt!! Nu far hon borja ovningskora...
Kramar Helen