Oj vad tiden går fort och jag har inte skrivit någonting om hur vi har det i London. Nu har barnen gått i Svenska skolan här i 5 veckor! Det känns som de precis kom hit. De älskar sin skola här. I Sebbes klass är det endast 8 elever (7 killar och 1 tjej). Han säger att det är den bästa skolan han någonsin gått i. Under alla 3 åren som Sebban gått i Djurgårdsskolan har han varje morgon sagt att han inte vill gå till skolan. Och jag har tjatat och tjatat om skolplikt och gud vet allt om att man måste gå i skolan. Nu LÄNGTAR han till skolan och vill komma dit först och gå sist. De har börjat få kompisar och går hem och leker och hos varandra efter skolan. Vilket är tur för om Olli och Sebbe är själva hemma med mig så bråkar de bara. Och så har de börjat att slåss!! Vilket de ju inte får så jag blir JÄTTEarg. Skogstokig som Sebbe säger och skrattar.

I dag är pojkarna så glada för Peter kommer idag och stannar till tisdag. Dessutom har han med sig deras bästa kompisar från Stockholm, Gustaf och Ludvig. Engelskmännen här tycker att vi har ett typiskt modernt svenskt arrangemang. Jag och Simon flyttar nämligen ut från huset när Peter kommer så att han får vara med barnen själv här i deras hemmiljö. Jag och Simon tycker det är strålande för då får vi ju en långhelg själva! I kväll och i morgon bor vi hos Simons mamma och sedan åker vi till Oxford i två dagar för att vandra. Underbart! Jag orkar inte vara med barn ALLTID. Jag kan knappt fatta att Peter och jag har blivit ganska goda vänner och att allt detta fungerar. Vi har ju stridit om allt i tio år..
Peter var här för två helger sedan och han tyckte att det var jättebra och mysigt. Förutom att han låste sig ute och fick ringa låssmed som fick såga upp hela låset... Det blev ju lite dyrt för honom...

I två dagar nu har det varit en familj från Stockholm och hälsat på. Sebbes andra bästa kompis Louise. Åh så glada de var att se varandra! Jag blir lycklig när mina barn är lyckliga och får leka med alla sina kompisar. Det har varit min största ångest sedan jag kom hit att de har fått lämna alla sina underbara kompisar i Stockholm. Men nu börjar den ångesten att släppa lite. Detta är nog nyttigt för oss alla. Vi lär oss massor varje dag. Oliver som alltid varit rädd för nya saker har lärt sig massor. Han möter massor med nya utmaningar nästan varje dag som han först säger helt nej till men med lite övertalning från mig så gör han det till slut och sen blir han ju så glad, stolt och mer nyfiken.

Peter hämtar barnen efter skolan idag så nu ska jag ta tåget in till London och shoppa! Lyxigt lyxigt och fika med en tjejkompis hemifrån. Sen ska jag träffa Simon för att äta romantiskt middag (utan barn)! Vi ska kolla in ställe för vår bröllopsfest i september!

KRAMAR från
Suss

P.S. Helen jag hörde att du hade ringt och jag ringde dig i går. Vill gärna prata med dig. Jag provar att ringa på tisdag när vi är hemma igen. D.S