Eliminerad

Eliminerad

Diana vet det. Det är dags, hon kan inte fly längre. Hon kan nästan känna kulan borra sig in i hennes hjärta, känna sig alldeles kall och frusen. Se allting slockna framför ögonen och låta himlens alla änglar ta hand om henne. Men det har inte hänt ännu, pistolen är bara några millimeter från henne. Solen går snart ned, den dör liksom med henne. Träden runt omkring förbereder sig för nattkylan. Vinden tar tag i Dianas ljusa hår som om den ville säga farväl. En ensam tår ringlar ner för hennes kastanjebruna ögon och landar på pistolens hårda metall.

Ja, jag önskar att jag kunde skriva på det viset, men tyvärr inte. Konstigt är det att ha en dotter som kan åstadkomma sådana texter. Jag är helt fascinerad...

Texten ovan är prologen till en inlämningsuppgift i Svenska som Lovisa gjorde i höstas, när hon alltså bara var 12 år. Resten av berättelsen är lika fantastisk.

Visst är det en härlig känsla att var stolt över sina barn!!??

Lovisa skriver en egen blogg, kolla gärna in den och ge henne lite kommentarer... www.pookerfaccy.blogg.se

Kram Kit