Monday, February 2, 2009

(Chris bror Gabe med gravida frun Monica pa bilden)

Oj, var ska man borja. Det har verkligen varit full upp pa sistone. Jag tog ledigt fran jobbet idag bara for att hinna ifatt rent mentalt...
Bailey skadades sig lite i vanstra stortan forra helgen nar han spelade amerikansk fotboll med kompisar och haltade runt i ett par dagar och pastod att den var bruten. Han behovde anda till doktorn for att fa vaccineringar och tillstand att vara med pa sporter i skolan (kravs doktorns intyg), sa jag ringde och fick tid i tisdags mitt pa dagen. Da jag skulle kora vid 11 hade det satt igang och snoat helt forbannat och jag kunde inte kora ens. Det var ca 5 cm. Allt toade som tur var bort inom 4 timmar och jag kunde kora hem pa eftermiddagen. Till slut kom vi dit i onsdags, da skaller doktorn pa mig att jag inte kom in med honom tidigare. Suck. Han fick rontgas men inget var brutet och nu har han pa sig en stel sko sa att leden inte behover bojjas. I sondags hamnade min kompis Kare (lisa och kare) pa sjukhuset efter en enkel knaoperation en vecka tidigare gav honom blodproppar vid lungorna. Laskigt. Sa vi var och halsade pa honom sent forra sondagskvallen efter Chris och jag varit och kakat en fantastiskt god middag som egentligen Kare och LIsa skulle gatt pa. De hade betalt for tva biljetter langt tidigare till en speciell family style middag dar langbord dukas och man placeras brevid vemsomhelst. Det skulle bli Okinawan Goat till middag, alltsa japanskt tilllagad get. Det blev massvis med mat. Det bara kom och kom fler och fler serveringsfat med massa olika ratter (t.ex. grisfotsoppa, blackfisksallad, braserat flask m.m., m.m.) och till slut da geten. Den var lite seg tyckte jag. Inget jag skulle bestalla precis. Det hjalpte att de fyllde vinglassen stup i kvarten. Hehe. Vi hade ocksa trevliga bordsgrannar. Mycket mysigt. Tydligen anordnar detta stallet middagar pa detta visa ungefar varannan manad. Jag tror vi provar igen nagon gang.
Jo, iallafall, sa blev Kare battre och hemskickad efter ett par dagar med blodfortunnande mediciner i mangder. Allt verkade pa battringsvagen igen. Vi var hemma hos dem i fredagskvall ett tag och han var ratt pigg da. Sedan igar morse, sondag, ringde Lisa med graten i halsen och da var de pa akuten igen. Denna gangen har an fatt blodsvullnad runt hela knaet och med ovanliga anaerobiska bakterier som orsakar infektion i knaet. Sa han blev inlagd igen. Jag tillbringade hela dagen med Lisa och fick till slut hem henne och lite mat i henne och hon kunde sova en stund medan Chris hamtade hennes mamma pa flygplatsen. Hennes mamma bor i sodra kalifornien och kommer for att hjalpa till. Kare's doktor avslutade blodfortunnande mediciner for att forbereda for operation idag. Sa nu kan han riskerar blodproppar igen och Lisa ar helt ifran sig. Tank att en enkel liten operation kan orsaka sa mycket... Det blir sakert bra sa smaningom.
Vi var ocksa ute och sprang i lordagsmorse och sedan kakade frukost. Jattemysigt. Chris sprang ocksa, ca halva strackan, sa det var bra gjort. Hoppas han kommer igen. Efter lopning och frukost akte vi till hans bror och hans fru pa "baby shower" dvs en fest folk har innan bebisen kommer da man leker lekar och ger presenter. Hennes slakt och vanner var dar och Chris mamma och syster och kusin korde upp fran Eugene. Sedan pa lordagskvallen var vi ute med nagra kompisar och kakade middag pa en pub. Da berattade Ann och Randy (vars brollop vi var pa forra sommaren) att de ar med barn. Kul! Det blir deras forsta. Det verkar vara bebislavin just nu. Det ar tree kompisar pa jobbet som ska ha i sommar.
I torsdags tog jag ledigt hela dagen fran jobbet ocksa for att forsla alla barnen fram och tillbaka till tandhygienisten, ortodonten och tandlakaren (pa olika stallen forstas!!) Det var ett heldagsgora. Nu har alla rena tander iallafall. Jag med. Imorgon far nog Bailey sin tandstallning tror jag. Hur nu det ska ga. Han borstar inte tanderna sa duktigt....
Resvaskan ar framme och Sequoia packar. Tidigt pa torsdagmorgon skjutsar jag henne till flyget. Vi har kopt alla presenter och skaffat japanska yen och fixat allt som behovs tror jag... Lite nervost ar det att skicka sitt barn till ett annat land. Hon kommer hem igen den 15/2.
Nu ska jag laga laga lunch till Chris. Han kommer hem och jag har rostat en kyckling och gjort sas och riktigt potatismos med arter till honom. Da blir han glad!
Kramar fran Helen som langtar efter er

3 comments:

Rille said...

Vad kul att läsa om vad ni gör!! Det känns som om jag kommer närmare dig då. Sjukdomar är ju inget roligt och det jag tänker på mest av allt är att göra så mycket som möjligt för man vet aldrig vad som kan hända! Jag menar bli av med jobbet är väl ingenting jämfört om man skulle bli sjuk....alltså riktigt! Hoppas Seq får en trevlig resa och kämpa på med Chris så han kommer i form. Vi känner inte så många som har bebisar i vår ålder, men du umgås kanske med yngre???

Anonymous said...

Kul med en bebis i släkten.
Tråkigt det där med proppar. Man vet aldrig vem som får det. Hälsa till Sequia och att hon får en bra resa. Kram om alla från mig och jag längtar också efter er alla. Kramar Mamma

Anonymous said...

Kul med en bebis i släkten.
Tråkigt det där med proppar. Man vet aldrig vem som får det. Hälsa till Sequia och att hon får en bra resa. Kram om alla från mig och jag längtar också efter er alla. Kramar Mamma