Monday, October 6, 2008

BARNDOP-är det viktigt??









Visst fick jag en liten tår igår när Alize döptes. Det var mäktigt och betydelsefullt.Dopet är ju guds gåva och i och med doptet blir man ett Guds barn....Namnet har hon ju redan. I dopet griper Gud in i vår värld och tar emot barnet som sedan blir en medborgare i hans rike. Lite läskigt ändå. Tror jag på detta? När min pappa dog slutade jag totalt tro på GUD för varför tog han just honom och så tidigt? Men sedan är det skönt att tro på något och ända sedan den dagen har jag haft en skyddsängel. Eftersom vi går till kyrkan 2 ggr i veckan där vi dels tänder ljus och läser och sjunger så ville jag självklart att Alize skulle döpas, sedan får man väl tro hur lite eller mycket man vill på gud. Det är ju inte så att prästen frågar föräldrarna om vi tror på gud. Barndopet var ialla fall fint. Det var ett dubbeldop och den andra bebisen skrek från början till slut så det var lite jobbigt. Alize har varit i kyrkan tidigare och tittar stort på alla ljusen och de fina sakerna. Efter dopet hade vi lite mat hemma. Alize fick fina doppresenter av alla! I fredags var vi osckå i kyrkan för då begravdes Björns mammas syster. Allt har en början och ett slut. Det var också ett fin ceremoni med möjlighet att säga adjö!! De svarta kläderna och stämmningen är trist, när jag dör vill jag att alla ska ha ljusa kläder och spela glada sånger! Tycker dock det är jobbigt på begravningen för dessa för mig nästan 30 år tillbaka i tiden och jag kan fortfarande se mig själv i kyrkan då, framför mig, och vilka känslor som kom efteråt. Det är ju därför jag blir ledsen. Jag kände inte Björns moster! Idag har vi en underbar höstdag och vi ska till kyrkan på Babysång och det älskar Alize!!!

2 comments:

Anonymous said...

Inte visste jag att det skulle bli barndop!! Men Alize klarade ju det galant verkar det som jamfort med den andra bebisen. :-) Det hade varit roligt att vara dar. Haller med att det ar en valdigt personlig sak det dar med gud. Jag tror inte pa gud men jag kan inte heller saga sakert att inte gud finns... Jag tror be den gyllene regeln och det har jag lart mina barn.
Jag har samma kanslor runt begravningar. Gick for ca 1,5 ar sedan pa den forsta begravningen sedan pappas och det var obehagligt. Men jag var redo. Jag kande inte mannen som dog men val hans fru genom jobbet. Han fick en ovantad hjartattack vid 52 ars alder och var dod i sangen pa morgonen nar hon vaknade. Jag kande att jag behovde ga pa den begravningen. Jag grat floder. Konstigt. Det var for pappa jag grat. Men jag kan grata utanvidar nar jag tanker pa pappa jattelatt om jag kanner mig deppad. Anda har sa manga ar gatt.
kramar fran Helen

Anonymous said...

Det var ett fint barndop och lilla Alize var så duktig. Det var även alla flickorna.God mat efteråt. jag saknade både Helen och Suss, det känns värst vid familjehögtider. Jag saknar er alla. Kram Mamma