


Tiden gar snabbt som vanligt.... I fredagskvall var det karneval pa pojkarnas skola, sa vi var dar i flera timmar. Man kunde kopa en hog biljetter och varje spel eller tavling och godis eller mat kostade ett par biljetter. Sa vi gav varje barn en hel hog biljetter och slappte dem losa och satte oss och tog det lugnt. Jag tror de at en jakla massa sockervadd!! Sa gar det nar man sjalv far valja vad man ska kopa nar man ar 9-10 ar!! Men kul hade de med hoppslott, racercyklar, cakewalk, pilkastning m.m. Det hela var en fundraiser for att samla in pengar till skolan. I lordags hade Chris en schackturnering pa sin skola for barnen, sa jag tog smapojkarna till deras sista basketmatch och partyt efterat. Jag hann ocksa med att ta dem till frisoren. Det bidde lite val kort kanske... Pa kvallen gick Katinka och Chris och jag pa en basketmatch med vart proffslag i Portland, the Trail Blazers. VIlken arena och vilket jippo! 20 000 personer och cheerleaders och danslag och paustavlingar och utlottningar och sma fallskarmspresenter till publiken. Och massvis med reklam overallt i elektronisk form pa jatteskarmar och dunkande musik. En upplevelse. Jag tankte att det var nog allt lite synd att vi inte tog med Enar pa det anda nar han var har. Vi var pa vag men det blev aldrig av.
I sondags var Katinka och Sequoia och jag uppe tidigt och gav oss ivag pa en lopartavling i Portland, the Shamrock Run. Folk var ikladda grona klader och hattar for att fira irlandska St. Patrick's Day. Det var 16 000 manniskor som sprang eller gick olika avstand. Vi sprang 5km och det var Sequoia's forsta gang hon sprungit mer an 2km. Nar hon kom imal var hon sa slut att hon spydde! Jag hann hoppa undan! Sedan gick vi och kakade en god frukost for det hade vi fortjanat.
Ha det bra!
Kramar, Helen
3 comments:
Kul att ni kommit igång med löpningen. Hur kände du det i ben och häck? Ja, nu var de kortklippta-sommarklippng- förstår jag.
igår hade Enar änglavakt. Han krockade med sin bil. Körde ut på Lörbyvägen och en dam körde honom i sidan. bilen snurrade runt och for in i huset som ligger rakt över och damens bil åkte iväg mot Lörby. De hade tur bägge ingen personskada. Hon tog vänster bakdörr så det var sekunder att hon kört i där Enar satt. Bilen är totalkvaddad och går nog inte att reparera. Jag bestämde mig i sista stund att köra själv. Vi skulle till golfbanan. Jag hade väl blivit helt hysterisk och kanske blivit skadad också. Ironi i det hela var att Enar lämnat sin cykel till repration poå verkstaden som ligger där i korsningen. Det var bara att ta cykeln och åka hem. Någon golfrunda blev det inte varken för mig eller Enar. Suss har inte fått någon biljett ner nu till påsk. Efter påsk kommer Kit med familj och kompisar. Längtar tills Katinka kommer.Kram mamma
Ja, visst går veckorna fort! Ni är så duktiga på att motionera. Hoppas du mår bättre nu!!
Rille
Vilken tur!! Det kunde ju gatt illa. Usch. Ja ofta ar det bara sekunder som skiljer mellan liv och dod. En van till mig krockade ocksa i helgen. Samma sak. Frontalkrock men hon klarade sig med stora blamarken over hela balen. Laskigt.
Helen
Post a Comment