Serra har brutit ett litet ben i foten dar "pek-tan" sitter fast nar hon spelade basket. Nar hon haltade illa och det verkade gora ont, tog Chris henne till doktorn forra onsdagen och da visade det sig att hon hade brutit samma ben i varas som sedan lakte av sig sjalvt. Hon akte aldrig till doktorn da... Vilka hemska foraldrar vi ar!! Sa Serra maste ha foten i en slags stel stor kanga hela dagarna och vi vantar pa specialisten som ska ringa sa vi far veta hur hon ska undvika denna skadan i framtiden. Sa hennes basketspelande fick ett snabbt slut innan sasongen var over...
Idag snoade det lite igen. Urk. Jag ar redo for varen. Vi har just gatt over till sommartid i sondags (det blir tidigare och tidigare tycker jag) och det ar nu sa jakla morkt pa morgonarna igen. Jag har hellre lite ljust pa morgonkvisten an kvallstid. Det ar lattare att stiga upp da. Sa imorse tog vi sovmorgon istallet for att ga pa gymet eller springa for att slippa stiga upp vid halv 4....Bla. Men imorgon blir det racquetball och da maste vi upp 4:30 vilket alltsa ar egentligen 3:30. Vems ide var det?? Idag sprang vi 5km vid 5-tiden pa eftermiddagen istallet i SNOyran!! Det var en sadan dar tung dag da benen kandes som bly, men jag kampade pa och hall takten med Tinki och Dana. Det ar dessa elandiga pass nar man egentligen bara vill lagga av som verkligen bygger styrkan bade i kropp och sjal!! Sa nu ett par timmar senare efter middag och dusch och i pyjamasen uppkrupen i soffan med lite tea da mar man riktigt bra!
Ja, Rille skrev lite om att halla karleken vid liv. Forra helgen brakade Chris och jag hela helgen. Inte aktivt men vi gick omkring och var tjuriga i tva dagar. Sedan borjade vi prata i flera timmar och allt blev bra men inte forran sent pa sondagkvallen sa att man var helt slutkord nar det var dags att ga till jobbet nasta morgon. LIte jobbigt att starta veckan sa... Vi har varit tillsammans i 7 ar och det blir minst 7 till!! Jag har verkligen inget intresse av att trana upp en till, sa jag behaller denna som Rille skrev. Men det ar jobbigt ibland. Chris ar valdigt duktig pa att lyssna och be om forlatelse vilket jag inte ar och det ar tur. Han ar ocksa positiv nastan jamt och jag kan vara mer negativ och tycka att allt ar bara skit. Men det funkar. Vi har det bra som har varannan helg tillsammans och far mycket tid med varandra. Dessa 7 aren har ocksa inneburit kompromisser som blivit vanor och vi har blivit mer "lika" i tycke och tanke kanns det som. Det jag framst forsoker att tanka pa nar jag blir irriterad pa honom ar att inte tanka sa mycket pa allt han gor fel utan istallet koncentra mig pa allt som han gor ratt och bra. Det ar latt att finna fel och latt att fastna i felletande. Sa jag maste paminna mig sjalv da och da. Inget blir battre an man gor det...
Saknar er alla,
Helen